Testar...
Hej hej, testar skriva lite bara...
Aktiv dag...
Som ni sett på bilderna tidigare så började dagen med bad... sen hem, laga käk och så iväg till bruks.
Där blev det först platsliggning med skott för Zena. Kanske inte såååå lyckat att ha husse som skytt då han blev hemskt intressant och hon undrade varför husse smög omkring bakom hene och sköt? Inte för att hon brydde sig om skotten utan för att husse gick där... så fort han rörde sig så var hontvungen att titta... Men man ska inte klaga. Hon klarade störningen galant och låg kvar. Ska träna mer utan att ha någon kändis där bak... Och mer fokus på mig...
Sen körde vi budföring. tjosan! Mottagaren var då inte det minsta intressant. Men dofterna på marken var desto mer intressant! Fick jobba lite för att få ut henne men det gick. Skotten sket hon i totalt. Inga problem alls! =O) Måste träna mer budföring och jag tror vi ska jobba lite i skogen... det blir nog bra. Med skymd mottagare i början så hon blir riktigt nyfiken. I dag var det då inga problem att komma tillbaka till mig. Förra gången var det ju tvärt om. Hon är som lite lurig den här damen... alltid är det något annat och aldrig sama problem... ;O)
Lydnaden var ritkigt fin. Förutom apporteringen. Denna lilla dam bara ÄLSKAR sin apportbock! Lite väl mycket. För när hon väl fått den vill hon inte komma in med den. Så jag har fått jobba lite med att få henne att komma tillbaka... Liksom börja om från början...
Hopp över hinder funkade också kanoners! Nu har hon slutat ha för sig att hon ska ligga ner utan sitter fint. Däremot så får hon för sig att springa iväg och leta apporten... Hmmmm... Hon har ett rätt stort föremålsintresse och hon kommer också ihåg var sakerna ligger. =O(
Inkallningen kan det vara mer fart i. Hon förvänar sg att jag ska kommendera henne stanna och ligg. Men om jag struntar i detta och bara kallar in vanliga inkallningar så går det nog över... Långa avstånd också... blir nog bra... =O)
Framförgåendet då... jaaa... I hate it! Men det går rätt bra nu fatiskt. Hon har fattat att hon ska gå ut mot föremålet och stanna och stå still vänd i färdriktningen. Och det är ju bra. Dessutom har jag ÄNTLIGEN kunnat börja använda föremål som inte syns! Jippie! Förut fattade hon nada. Men nu så tror hon att det verkligen hänger en leksak i luften som är osynlig och om jag hängt upp. Så hon traskar på frammåt och går sååå fint! Så kanske, kanske snart så kan vi arbeta bort det också. Men det bästa är att hon inte behöver ha ett synligt föremål framför sig för att gå rakt och fint frammåt. =O)
Kanske, kanske vi hinner färdigt lagomt till tävlingarna? Tur att kennellägret är helgen innan tävlingarna så att jag kan hårdträna med henne. Det blev pirr i magen när jag fick PMet i kväll.... =O) Snart är det tävling! Jippie!
men nogkänns det vldigt optimistiskt att tävla först appellen och sen vara amäld tilllägre klass spår... Jaja... det går som det går och vi ska ha kul jag och min lilla Zena. =O) Vi är itne ute efter att vinna rubbet och slå knut på oss själva utan vi vill bara ha roligt ihop...
Gaija fick också göra lite i kväll. Platsliggning med nybörjarhundar är perfekt. Hon är ju en trygg och stadig hund och det får ju hända vad som helst kring henne utan att hon ska bry sig. =O) Sen fick hon köra lite fritt följ också... men hon vill mer! Men jag är som rädd om hennes onda ben så det fick räcka. Hon har ju varit och badat också i dag så hon har nog fått mer än nog...
Sen fick jag även räffa hennes underbart söta kullsyster. Råggrindan's Gilla. Hon är bara sååå lik Lana, deras mamma. Gilla är liksom Gaija en superfin och trygg hund. Inte mycket som rubbar henns värld där inte!
Råggrindan's Gilla
Lata dagar i solen...
Sommargodis.
Sommargodis.
Åhhh nej... Zenas badanka har hål i huvudet!
Åhhh nej... Zenas badanka har hål i huvudet!
Gaija med sin fina badanka.
Gaija med sin fina badanka.
Köpte badankor åt vovvarna igår...
Köpte badankor åt vovvarna igår...
Slappar i solen och mår gott med mina bäst...
Slappar i solen och mår gott med mina bästa vänner.
Äntligen! Uppdatering!
Det var ett bra tag sedan sist va? ;O)
Jjag har faktiskt många ursäkter just för det...ett är att det är sommar och sol och skönt väder... ett annat är att jag inte haft tid, ork eller lust... ett tredje är att vi har haft strul med internet. Så nu är bikten klar. Nu till vad som hänt...
Ja det har ju blivit sommar! En underbar sommar till och med! Massor med dagar med värme, sol och bad. Både för mig och hundarna. Sen håller jag och Zena på att knoga med att träna oss inför den stundande tävlingen. =O) Både appell och lägre spår ska vi tävla i i Augusti.. Få se hur det går. Appellen bode ju gå bra men lägre fattas det en del bitar. Spårmässigt så är hon uppe i nästan högre klass spår. Lydnadsdelen är det en del att filas på fortfarande.
Vi har haft en del tråkigheter också...
Gaija har varit halt större delen av somaren: Före midsommmar så uptäckte jag att hon var halt men det gick som över och hon var bra ett tag. Men så började det om igen. =O( så jag tog henne till vet och blev rekomenderad vila... Men det gick ju inte över... Så vi for tillbaka och fick äntligen en röntgen på tassen. Min stora skräck har varit att hon skulle ha ftt artros och att det skulle orsaka hältan. Hennes vänstra tass saknar ju en tå efter en amputering och det kan finnas risk att det på grund av överbelastning av höger tass uppstår artros/förslitningsskador. Men det såg så fint ut!
Jag fick en klok veterinär denna gång och hon tog bilder på både vänster och höger tass så jag fick mig en ordentlig titt på den vänstra tassen också.
Så nu står hon på metacalm i minst tre veckor och vila i sex veckor... Vad gö man med en mycket aktiv hund som ska vila så länge och som redan varit i stillhet en månad? Hon börjar se lite smådeppig ut och sover mer än vad hon brukar. Hon är inte lika busnödig längre heller... vilket är bra för tasen men hunden mår ju psykiskt inte bra av att inte få göra ngt. Vi har tillstånd från veterinären att hon får göra små aktiviteter så att hon inte ska bli deprimerad också... Så små korta spår på bra underlag (typ sandhed), bada men i koppel, små korta pass med linförighet, godis/matlet i gräsmattan (till hennes stora lycka) osv...
I dag har jag börjat träna framåtsändande också... låter ju galet att göra det med en hund i vila va?`men faktisk så behöver hon träna på att gå sakta framför mig i ett stadigt tempo... Och det passar utmärkt nä vi går på koppelprommenaderna. vi koppelrastar henne varje dag en kort bit för att leder, muskler och andra ligament ska hålla sig fräscha. så då passar jag på att låta henne gå lös framför mig och träna kommandot sakta. Vilket visar sig ge resultat. Så kaske hon är klar för högre klass spår nu i höst? Jag hade ju som tänkt få tävla i högre spår nu i augusti... Men det komer ju inte att hända. Hon kommer ju att vara konvalecent resten av sommaren så...
Draget som ni förstår ligger vilande. Hundarna hade ändå fått semester i sommar då det har varit för varm för dom att dra. Men jag har äntligen fått köpa ordentliga selar åt brudarna. så Zena har fått testa sin sele och vilken skillnad det är! det ska bli kul när dom kan köra igång igen till hösten och börja jobba lite lätt med draget. Vi får börja om med kondis och styrka igen. Men vad gör det? Det viktigaste är ju att vi mår bra och har roligt ihop.
Enda smolket i bägaren just nu är försäkringskassan... detta gör mig verkligen orolig och ledsen... Jag har nu sedan den 7e juni varit sjukskriven... Och till dags dato har jag ingen aning om jag får vara sjuksriven eller inte... Vilket innebär att jag har ingen aning om jag får ut några pengar alls på 50%. Jag har ju "tur" som har 50% sjukersättning så att jag får ut några som helst pengar... tänk dom som har 100%? Fortsätter det så här och jag inte får höra ngåto från frsäkringskassan så måste jag söka försörjningsstöd. igen. =O/ en den här gngen så är jag berättigad till det om man ser till hur ekonomin ser ut. men.. eftersom att jag inte kan söka jobb så finns det risk att vi inte får någon ekonomiskt stöd alls från dom. För det är ju som så att för att få försörjningsstöd så måste man kunna söka arbete... Och det för jag juint för arbetsförmedlingen för dm har ju skrivit ut mig därifrån...
Så just nu lever vi i ett ekonomiskt limbo... Pengarna från skatten är helt slut... Från och med nästa månad så har vi inga pengar alls kvar. Och räkningarna rullar in... Livet är spännande... =O/
Bruksdag i dag... Haft en rolig och omväxl...
Bruksdag i dag... Haft en rolig och omväxlande dag i dag. Tror hundarna är nöjda. Först en kort tur drag så tjejerna har fått blåsa ur sig lite. Sen upplet med Eva-Lena och så lite, lite lydnad. Sofia mötte upp och sen körde vi en mil runt Igeltjärnsberget. Efter det nedvarvning och massage och strechning av hund. Nu mår dom skönt. Bara lite mat som fattas. Kanske dags att bege sig hem? Jag är också hungrig. :) Tack tjejer för en trevlig dag.
Härlig tur och fin utsikt.
Dagen började kall och molnig men detklarnade upp mot lunch och blev jättefint. så jag tog min älskade sparkcykel, hundarna och lite matsäck och for till skogs. Turen blev till arkeologstigen men vi tog baksidan. Det finns alltså två vägar man kan ta den ena är den vanliga där man ka se alla fina fornlämningar. Den andra är vägen som går från själva byn här i Jävre. Det är en jättedåligt underhållen skogsväg... Men för oss som drar med trehjuling så är det underbart för det innebär att vägen är mjuk och fin för hundtassar och leder. Och det märktes på hundarna. Dom va som galna! I vild galopp for dom iväg... Hahahah!
Vi for förbi stället där man går upp till arkeologstigen och berget som heter Högberget och fortsatte tills vägen tog slut. Har ingen koll på hur långt det är men jag skulle tro en 4 kilometer? Där hittade vi en liten stig som ledde ner till en jättesöt liten sjö. Och där fanns även en vind liten brygga vi kunde sitta på. Eller jag satt och hundarna hoppade hit och dit över den och badade.
Bryggans okrönta drottningar...
Bad och bus för hela slanten!
En söt liten sjö...
Här kommer Zena! Härligt att springa i myrmarken... Mjukt och skönt.
Nära ögat Gaija... Men sååå nöjd och tillfreds med livet!
Bus på lilla bryggan! Tydligen var det roligt att hoppa upp och ner på bryggan.
Vilostund och flisning av pinne...
Zena körde samma race... Upp och ner och hit och dit.
Äntligen en tom brygga... Myyyyyyyys!
Stigen ner till sjön...
På vägen tillbaka så stannade vi vid Arkeologstigen/Högberget och tog oss en liten klättertur.
Många stenar är det...
Zena gillar att klättra och är hela tiden först. Här spanar hon.
-Du Gaija....
-Mmmmm....
-Har du sett vilken utsikt? Vad litet allting är?
-Jaaaahhhh....
-Vi är högt upp och det är långt ner...
-Mmmm....
-Du Gaija...
-Jaaaa...
-Visst är vi bästisar?
-Klart vi är! Vi är kompisarna också!
-Jag gillar dig Gaija... du är snäll och klok och modig.
-Jag gillar dg också. du är en ritkigt busig och tokrolig kompis.
-Visst kan vi väl vara vnner för alltid?
-Jaaa... Det kan vi!
-Du Gaija! Jag hör nåt!
-Va?
.........
MAMMAN! Sluta tjuvlysna!
Svalkpaus i vääääldigt blöt mossa.
Jaaaaa... Vad ska man säga? Jag kan lova er att det ä en brant klippa och att Zena bara traskade upp där utan några bekymmer alls. Hon älskar att klättra och vara på höjder. Otroligt miljöstark hund! Gaija är lika dan. Man får verkligen förhindra dom att göra galna beslut som att hoppa nerför branta klippor och stup. Galningar!
Vackra Zena... Hon känner sig nöjd över att ha löst problemet med att ta sig upp för klippan. tur att ja gitne visste att den sluttar brant ner på andra sidan och att det finns egentligen inget utrymme att vara på där...
En labyrint gjord på Järnåldern... Känns lite fantastiskt att den finns kvar.
Här begravde man folk som dött under järnåldern. Fin utsikt vid sista vilan.
Här är det jag som riskerar livhaken. Står på en liiiiten klippavsats... kändes läskigt. Jag gillar INTE stup, som vissa andra som ser ut som schäfrar gör...
Försten upp...
Vackra Gaija med lyckliga ögon...
Så mysigt! Dom blir som galna båda två när dom hittar ställen där dom kan krypa in i... Här ligger dom och svalkar sig. Och det den ena gör... gör den andre...
Spännande...
Till sist en blid på min älskade Hemlis... Nu har den fått en backspegel och nya handtag också... =O)
Vi for förbi stället där man går upp till arkeologstigen och berget som heter Högberget och fortsatte tills vägen tog slut. Har ingen koll på hur långt det är men jag skulle tro en 4 kilometer? Där hittade vi en liten stig som ledde ner till en jättesöt liten sjö. Och där fanns även en vind liten brygga vi kunde sitta på. Eller jag satt och hundarna hoppade hit och dit över den och badade.
Bryggans okrönta drottningar...
Bad och bus för hela slanten!
En söt liten sjö...
Här kommer Zena! Härligt att springa i myrmarken... Mjukt och skönt.
Nära ögat Gaija... Men sååå nöjd och tillfreds med livet!
Bus på lilla bryggan! Tydligen var det roligt att hoppa upp och ner på bryggan.
Vilostund och flisning av pinne...
Zena körde samma race... Upp och ner och hit och dit.
Äntligen en tom brygga... Myyyyyyyys!
Stigen ner till sjön...
På vägen tillbaka så stannade vi vid Arkeologstigen/Högberget och tog oss en liten klättertur.
Många stenar är det...
Zena gillar att klättra och är hela tiden först. Här spanar hon.
-Du Gaija....
-Mmmmm....
-Har du sett vilken utsikt? Vad litet allting är?
-Jaaaahhhh....
-Vi är högt upp och det är långt ner...
-Mmmm....
-Du Gaija...
-Jaaaa...
-Visst är vi bästisar?
-Klart vi är! Vi är kompisarna också!
-Jag gillar dig Gaija... du är snäll och klok och modig.
-Jag gillar dg också. du är en ritkigt busig och tokrolig kompis.
-Visst kan vi väl vara vnner för alltid?
-Jaaa... Det kan vi!
-Du Gaija! Jag hör nåt!
-Va?
.........
MAMMAN! Sluta tjuvlysna!
Svalkpaus i vääääldigt blöt mossa.
Jaaaaa... Vad ska man säga? Jag kan lova er att det ä en brant klippa och att Zena bara traskade upp där utan några bekymmer alls. Hon älskar att klättra och vara på höjder. Otroligt miljöstark hund! Gaija är lika dan. Man får verkligen förhindra dom att göra galna beslut som att hoppa nerför branta klippor och stup. Galningar!
Vackra Zena... Hon känner sig nöjd över att ha löst problemet med att ta sig upp för klippan. tur att ja gitne visste att den sluttar brant ner på andra sidan och att det finns egentligen inget utrymme att vara på där...
En labyrint gjord på Järnåldern... Känns lite fantastiskt att den finns kvar.
Här begravde man folk som dött under järnåldern. Fin utsikt vid sista vilan.
Här är det jag som riskerar livhaken. Står på en liiiiten klippavsats... kändes läskigt. Jag gillar INTE stup, som vissa andra som ser ut som schäfrar gör...
Försten upp...
Vackra Gaija med lyckliga ögon...
Så mysigt! Dom blir som galna båda två när dom hittar ställen där dom kan krypa in i... Här ligger dom och svalkar sig. Och det den ena gör... gör den andre...
Spännande...
Till sist en blid på min älskade Hemlis... Nu har den fått en backspegel och nya handtag också... =O)
Standardt Original Extra
